Somnar så sött...
.... efter att ha ätit/snuttat sen kl fyra.... Kan säga att hon antagligen är proppmätt nu! Men sötast! :-)
Finfrämmat
En sån lång och grå söndag vi haft.... Somnade vid två med Vilma klistrad vid mig(som vanligt...) och vaknade vid sju med de mest sprängfyllda boobs ever! Vilma hade sovit fem timmar i sträck! Började nästan gråta av glädje. Hon fick mat, somnade om och vaknade elva! Galet duktig liten tjej vi har! *stolt*
Nu på eftermiddagen är ordningen återställd. Jag ammar hela tiden! För ett toabesök tar R henne, men hon skriker heela tiden! Enda stället hon kommer till ro och somnar är när hon ligger hos mig och använder mig som napp...
Mormor och morfar med minsta moster och hennes M var här en vända förut. Morfar hade med sig en alldeles egen present- som ni kan se på på bilden här.... :-) Nu e det bara Gais nappen som saknas!
Nu sitter vi i soffan och kollar en Beck film för hundrade gången men det e bara mys! Hos mig ligger V och äter/sover och jag kan inte se mig mätt... <3
Tadaa!
Gissa jag blev förvånad när vi på söndagen inser att något är på g! När vi sedan får kalla in lilla mamma som barnvakt, ja, då låg spänningen och förväntan i luften. Det här kunde ju inte hända mig! Tji fick jag! Kl 11.32 den 24/10 föddes vår underbara, ljuvliga och fantastiskt fina lilla Vilma!
Så nu sitter jag här. I mörkret i vår säng med R snarkandes tätt intill och lilla V vid bröstet och förundras över livet. Amningshormonerna rusar i kroppen och jag är sentimental men oj vad jag älskar! Och visst är det häftigt när man tror att man älskar som mest så väller hjärtat bara över av känslor.... <3 Det här är kärlek vid första ögonkastet!
Bilder i massor kommer snart. Och förresten- jag sitter alldeles utmärkt! :-)
Rättelse....
8 dagar över tiden. Hej på er!
Omsprungen...
*morr*
On my way....
Ett barn från tv4
06.15 åker R hemifrån med J och lämnar honom på fritids (två mil härifrån)
07.45 åker jag hemifrån med resterande två E (plus liten sen då'rå)
Syskonen E går själva från parkeringen till skolan (enligt deras önskemål) vilket jag tycker är underbart härligt. Det här betyder att jag inte behöver släpa mig själv som höggravid eller mig själv plus tvåveckors bebis ut alltför mycket i ösregn, snålblåst eller snöstorm.
Jag åker tillbaks hem och hemma finns ju liksom inget att göra. Eller? Städa, tvätta, ja, ni vet - samma för alla!
13.30 hämtar jag lilla E för det är dags för hennes simskola.
13.45 anländer vi till simhallen.
14.45 lämnar vi simhallen (med bebis hela tiden!)
15.00 hämtar vi stora E på skolan (jag ringer för det mesta fritids och han kommer till parkeringen.)
15.15 kliver vi ur bilen igen för att hämta J på hans fritids.
15.30 är vi hemma igen.
Har jag tur så slutar dagen där, men för det mesta är det något som ska göras - aktiviteter det ska skjutsas till (scouter, dans, idrottsskola, barnkalas), ett barn som ska hämtas hos en kompis osv. Fast då är ju å andra sidan R hemma!
Men visst. Sen finns det de dagar då vi bara har lillskrutt*en hos oss. Konstiga dagar, men välbehövliga. För då lägger liksom taxiverksamheten ner.... :-)
Jag antar att livet blir lite mer normalt när jag återgår till jobbet bortsett från att vi då har fyra barn på tre olika ställen i två olika kommuner. Och att ett femte (!) egentligen inte gör så stor skillnad. Men jag var egentligen väldigt nöjd efter de två E:na. Så mötte man kärlek - och inte vilken kärlek som helst utan den största. Då fick man ett på köpet. Och att sen välja att INTE skaffa barn tillsammans kändes väldigt väldigt konstigt. Att leva i en barnfamilj utan att ha delat de upplevelser och den känslan det innebär att få barn tillsammans? Att leva tillsammans utan att en gemensam kärleksunge.... Nä, det går inte. SÅ nu sitter vi här. Dag 5 på övertid. Snart är det över - snart är h*n här. Och känslan? Överväldigande. Enorm. Men en gång till? Nej. Never. Om två veckor är vår familj komplett - och perfekt! :-)
♥♥♥
Hoppsan!
Hej på er!
Lite höstbilder...
Katten också! Som sover gott på min nyinköpta skötväska..... *hmm*
Efter moget övervägande....
Det lilla nya livet ja.... I fredags var h*n beräknad att göra entre. Sitter fortfarande som Gilbert Grapes mamma på sängkanten och saknar de dagar då jag lätt och ledigt svingade mig ur. Räknar med en övertid på cirkus 14 dagar den här gången också. Tydligen så saknas något i mig - något som triggar igång förlossningar. Nåväl. Det är sista gången nu. Och jag har ett trick. För varje dag som går så ska jag vara glad för något som jag faktiskt kan göra/inte behöver göra nu innan bebisen kommit. Idag är jag mycket tacksam för att jag kan sitta ner på baken utan att det värker. Bara en sån sak! :-)
Välkomna! :-)