dinabarnochminabarn - våra barn!

Fick ett sms igår från min syster. "kan inte du skicka en bild på ditt hår? Sandra vill se!" Eh, mitt hår? Som varit utsläppt en gång sen Vilma föddes? Varför vill de se det? "För att det är fint..." Ok, jag är en sucker för smicker så jag bläddrar genom bilderna. Inte en bild på mig. Ens i uppsatt hår. Vet ni vad jag gör? Jo, jag släpper ut håret och tar ett kort. För att skicka till Jennifer. För att ev få en positiv kommentar tillbaka. Suck. Jag måste ta tag i mig själv!! Så, jag tror jag ska klippa av det. Såg Liza Marklunds Nobels testamente häromdagen och huvudpersonen Annika Bengtzon hade en snygg axellång page. Jag blev grymt sugen på att klippa mig så! "Vaddå, inte ska du klippa av ditt långa hår som du sparar så länge?" Äh, let's face it! Håret är så slitet så ska jag toppa det måste jag ändå ta minst en decimeter. Och hur kul är det med långt hår om jag ändå måste ha det uppsatt hela tiden? I en bulle mitt på huvet oxå för det e så långt så tom tofsen är i vägen. Vilma rycker å drar i det och på jobbet är det i vägen.... Nä, en snygg kortare frisyr som jag kan ha utsläppt känns heeeelt rätt!