Nöden har ingen lag....
När Emil och Ella var små så gick det en debatt vill jag minnas. Charlotte Perelli hade uttalat sig i någon tidning om att hon inte förstår vad småbarnsföräldrar gnäller om. För hon förstod inte varför folk tyckte det var jobbigt att ha småbarn. Hon kunde jobba på som vanligt, ha sina barn med sig överallt osv. En del kvinnor kunde tydligen inte ens duscha och det kunde hon INTE förstå. Då tyckte jag ungefär som Charlotte. Vad gnäller de om? Vaddå inte duscha? Vaddå inte äta i lugn och ro? Vaddå gå och vagga? Köra vagn? Tydligen gjorde de något fel som jag gjorde rätt eftersom jag hann duscha och äta utan problem. Kamma håret hann jag oxå.
Idag är jag upprörd å alla sönderstressade mammors vägnar och känner för att ställa Charlotte Perelli mot väggen. Hur kan hon uttala sig så knasigt!? Jag inser att jag är några (typ åtta) år försenad, men ändå. Bara jag tänker på det blir jag arg!
Så här måste jag göra för att kunna göra ovan nämnda saker:
Sätter jag henne MED overall och mössa i babyskyddet så somnar hon med en gång (jag skämtar inte, med EN gång!) och jag har ivarje fall en timma på mig. Men hur schysst är det? Det måste ju bli varmt? Så jag sätter henne i babyskyddet och duschar och klär mig rekordsnabbt för att hon inte ska svettas för mycket innan vi går ut. Åker en vända, kommer hem och har jag tur så fortsätter hon sova när vi kommer hem så då hinner jag äta lite...... Med andan i halsen såklart! <3
